cnfilm

Lena Nyman

2011-02-05T20:56:00.003+01:00

Axelina har skrivit väldigt fint om Lena Nyman, havrebollar och hur vi var som trettonåringar, jag vill spara texten på någon hemlig plats och ta fram den ibland, kanske mest för att jag har ett osunt nostalgiskt hjärta.

"Lena Nyman har gått bort. Jag minns under högstadiet när vi hängde mycket hemma hos min vän lotta och kollade på film för hon hade den största filmsamlingen och havrebollar som vi fick hur många vi kunde äta. I alla fall så kom jag ihåg att när vi satt där i soffan och skulle välja film så skrattade vi lika mycket varje gång när vi kom till Jag är nyfiken - gul Jag är nyfiken - blå på filmlistan..."

Läs hela texten här.

Bilder jag blir glad av.

2011-01-18T19:40:00.012+01:00

paris vs. new york

2011-01-06T21:27:00.002+01:00

Så blev det en spontan bloggpaus. Kände mig inte speciellt inspirerad, trots att mycket hände. Men vafan, nytt år, nya möjligheter? Jag ska skriva någon sorts årssammanfattning, jag vill, men hur sammanfattar man ett helt år i bara några meningar? Det är så svårt, ni får vänta lite lite till.

Kort vill jag bara säga att världens bästa Julia har ett nytt projekt som jag gillar; att ta ett foto varje dag som på något sätt sammanfattar dagen. Det kan ni se här.

Victory!

2010-10-25T10:28:00.002+02:00

Vi ignorerar att mobilen har slutat fungera, att jag har blivit av med alla mina nummer och att datorn kommer att gå sönder närsomhelst. Idag är det (oväntat bra) löning och jag klarade teoriprovet till körkortet!! Bredvid mig står resväskan och snart åker jag till Norberg för uppkörning, förhoppningsvis går den lika bra. Ska bara lyssna på Waka waka tio ggr först.

Shopping

2010-10-19T14:12:00.013+02:00

Nuförtiden jobbar jag på Beyond Retro och där hittar man fantastiska plagg hela tiden. Jag jobbar bara några dagar i veckan och med personalrabatten betyder det oftast att jag shoppar något varenda gång jag jobbar. Nyligen från Åsögatan kom jag hem med världens vackraste klänning; svart chiffong med vackra pärldetaljer.

Pärlorna.

Den har andra fina detaljer såsom kamelfärgat tyg under chiffongen.

På baksidan finns en slags mantel i samma material.

Den kan man leka med.

Eller dansa med såhär.

Till det har jag de ultimata strippskorna jag hittade igår efter jobbet, även dessa från Åsö.

Genomskinlig plastklack, lackremmar, platå och säkert 10 cm klack.

Jag älskar kombinationen av lagom kinky strippskor och galaliknande klänning. De tar ut varandra på något magiskt sätt.

2010-09-14T14:53:00.001+02:00

Livet är fult du är fager
Vaken om natten och drömmer på dagen

TITTA

2010-09-12T22:12:00.002+02:00

Jag står i eftertexterna av Skånefruar! Stor dag!

---

2010-09-01T00:50:00.000+02:00

Behöver uppleva något äkta

20dec2009

2010-08-31T12:40:00.002+02:00

Trots att jag klarar mig väldigt bra utan dig
ja, utomstående tror nog aldrig att du existerat för mig,
gör det så ont och det är så svårt att andas när saknaden blir för stor.

Jag klarar mig alldeles för bra men i bakhuvudet är du alltid närvarande,
och ibland tar du fortfarande över mig precis som förut.

Jag tror bestämt att någon har fyllt år

2010-07-27T16:41:00.001+02:00

2010-07-13T01:46:00.001+02:00

Förstår inte hur det går att känna sig såhär tom

FW10 Topshop lookbook är det vackraste jag sett

2010-07-05T19:34:00.006+02:00

Har aldrig varit så nära att färga hår och ögonbryn som nu

2010-05-25T23:44:00.003+02:00

Ett budskap till kvinnor med förtejpade bröst och transparenta tröjor från monki över detta

2010-05-25T16:32:00.000+02:00

Dö.

Sunglasses.

2010-05-23T16:21:00.002+02:00

Vart får man tag på brillor som dessa? Wayfarers och clubmasters är ju skitsnygga men absolut ALLA har dem! (Inklusive mig, guilty as charged)

Cirlcrushes

2010-05-16T17:27:00.003+02:00

Igår genomfördes årets första parkhäng, två stycken faktiskt, varav det första inkuderade total hetta och det andra väldigt mycket rosé och schtekig, nej förlåt, lökig musik. Under vinhänget diskuterade vi girlcrushes. Jag får ganska ofta girlcrushes och de är nästan alltid mörkhåriga har jag märkt. Natalie Portman, Audrey Hepburn, Keira Knightley, Eva Green... listan kan göras lång. För cirka tre minuter sen fick jag en ny.

Möt Sophia Somajo, som jag länge gillat för hennes sångröst, men fram tills nu visste jag inte att hon kunde klä sig också! Självklart är hon mörkhårig.

-

2010-05-01T17:44:00.000+02:00

Ömsar skinn.

Åh.

2010-05-01T00:27:00.002+02:00

En gammal gubbe fångad i en beige mopskropp känner jag är min grej. Dör lite.

Förresten, nu är det maj, ÄNTLIGEN! Den här vintern har känts som den längsta någonsin, men har det inte gått otroligt fort sen nyår ändå?

Gummo

2010-04-17T16:18:00.000+02:00

När jag såg denna bild på Chloe Sevigny på en blogg, blev jag otroligt irriterad. Inte nog med att det är Chloe som visserligen är en bra skådespelerska, men det mest överskattade i modebloggssynpunkt, hon har också blekt bort ögonbrynen som är den fulaste jävla hipstertrenden någonsin (vem vill frivilligt se ut som om den har cancer?) och har förtejpade bröst, vilket är en rolig men uttjatad-till-döden hipstertrend.

Alltså en väldigt irriterad Charlotte tills insikten om att bilden faktiskt är en stillbild från kultfilmen Gummo från 1997, där Chloe skapade filmkaraktärernas kläder och filmen dessutom är en av regissörens Lukas Moodyssons favoriter. Åh, nu ska jag allt ge den en chans.

DAGENS BÄSTA NYHET

2010-04-01T18:12:00.000+02:00

Darren Aronofsky, vars kärlek jag hyser till honom sen jag först såg "Requiem for a dream", håller på att göra en ny film, "Black Swan". Natalie Portman innehar huvudrollen, min favoritskådespelerska, och den kommer att handla om balett (underbart?!). Dessutom medverkar Winona Ryder, en ständig girlcrush, och Rodarte gör kläderna för filmen.

Det bästa? Den släpps 2010!

April, april

2010-04-01T14:37:00.000+02:00

Har hittills inte blivit utsatt för något aprilskämt idag. Eller så är jag för dum för att fatta. Det enda konstiga som hänt idag var att bli väckt av en attack från en ilsken kattunge, med klorna före i ansiktet. Dessutom är jag kattallergiker. Det kanske är fredagen den 13:e egentligen?

Förändring.

2010-03-29T21:35:00.000+02:00

Vad gör man när man känner att allt är fel, men inte vet hur man vill att det ska bli?

Det kryper i kroppen.

Ett citat.

2010-03-27T16:53:00.000+01:00

"Bejaka din ångest och kanalisera den till dödlig passion" - Carlos Norlén.

Antagligen det svåraste och bästa man kan göra för sig själv, vad gäller karriären.

Försvarstal.

2010-03-22T22:16:00.000+01:00

Axelina påpekade häromdagen att jag inte bloggade längre. Vadå tänkte jag, kanske max har en vecka gått sen senaste blogginlägget. Nej. Det har gått 22 dagar och jag är officiellt sämst. Förlåt. Till mitt försvar har jag haft världens bästa tillfälliga jobb, med 15 timmars pass, så det gick ut över bloggandet. Sen har jag haft en tenta varje vecka, tre veckor i rad nu. Inga förklaringar kanske, men halvlamt försvarstal iallafall.

Nu har jag sista tentan på onsdag, sen är jag fri! I väntan på fler uppdateringar vill jag bjuda på mitt nästa offer.

En BLÅ chanelväska. En svart är fin men förutsägbart, en röd är lite roligare men fortfarande gansak vanligt, men en blå... Är den snyggaste färgen och en aning oväntad.

I love you iAnton

2010-03-01T14:11:00.000+01:00

2010-02-28T23:38:00.001+01:00

Vi har väl inga hemligheter kvar
men det är så jävla fegt att ge sig av
Bohemerna, poeterna är svin
och On The Road den fånigaste skiten jag har läst
för Hjältar och Hjältinnor stannar kvar

Önska.

2010-02-20T04:05:00.000+01:00

Jag önskar jag var;

1. snygg

2. intressant.

3. socialt kapabel.

4. visste vad jag ville.

Phillip Morris.

2010-02-18T14:10:00.000+01:00

Igår var jag på förhandsvisning av I love you Phillip Morris med Henrik. Det var väldigt roligt och intressant att se en gayfilm med en gaykompis. Tyvärr var postern bättre än filmen.

Det fina med det fula.

2010-02-12T22:37:00.000+01:00

Jag har alltid haft en attraktionskraft till det fina i det fula, ibland enbart det fula som säger så mycket mer än det obehagligt polerade fina. Något som Alexander McQueen alltid har ansett.

"why people ignore the ugly things in life but within this they are missing the beauty that lies under the rotten fruit!!!!!!!!!!!!"

Du kommer att saknas.

Läs Agnes B's fantastiska text om Alexander McQueen här.

Karma.

2010-02-10T12:52:00.000+01:00

På cirka en minut hinner jag ge tips om ett hett eftertraktat modejobb till en kompis och därefter går strömmen sönder så att jag inte kan se klart The City-avsnittet jag är mitt uppe i (otroligt irriterande) och får också veta att jag är den enda i kompisgänget som inte fått inbjudan till en fest ikväll.

Vad har jag gjort för ont nu, karma? Jag var ju precis snäll!

Hippt.

2010-02-05T20:34:00.000+01:00

I ren tristress ska jag göra filmen "Dom kallade oss hipsters" tror jag. Vem passar för huvudrollen?

Shoes and cats.

2010-01-31T15:29:00.000+01:00

jag älskar leopard, jag älskar katter... Jag älskar denna bild. Och jag vill ha både katten och skorna.

Filmstills.

2010-01-29T15:33:00.001+01:00

Årshoroskop och epic workdays.

2010-01-28T17:06:00.000+01:00

Nån gång efter nyår läste jag mitt årshoroskop i nån tidningsblaska á la Expressen där mitt 2010 förutspåddes till 5 getingar (maxbetyg) i karriär, 2 getingar i kärlek och 2 getingar i ekonomi.

Åsikterna om horoskop delar sig men i mitt fall stämmer det otroligt bra hittills.

I måndags jobbade jag på Guldbaggen och fick bra kontakt med en event-byrå som är ansvarig för Drömfabriken och Tempofestivalen.

Igår fick jag egna nycklar till kontoret OCH fick skriva under seminariebekräftelser (så att jag ser ansvarig ut).

Idag var jag så effektiv på jobbet med fakturor och inbetalningar att jag var klar en timme tidigt. Det var tyvärr inte till min fördel ekonomisk (horoskopet stämmer verkligen) då jag lever på timlön. Jag hade dessutom långlunch med en jobbcoach (!) och bokade pensionssparandemöte (jag kanske gick lite för lång nu, jag känner mig som 35 år. minst)

Med lite tur jobbar jag på modeveckan nästa vecka som assistent, och med ännu mer tur praktiserar jag för två olika filmregissörer i vår och sommar.

Ekonomibiten i mitt horoskop stämmer också (tyvärr) bra då mitt csn och min lön är försenat flera dagar. Och kärlekslivet stämmer (ännu mer, tyvärr). Den biten lämnar vi okommenterad.

Nu ska jag bli full med mina bästa vänner och känna mig som en tonåring.

Heaven.

2010-01-26T17:45:00.000+01:00

Grillad macka med ost, skinka, tomat och bearnaise + gott te med honung och mjölk + dubbelavsnitt av the hills och the city... I'm in heaven.

I could eat him for breakfast, boy would he be surprised

2010-01-25T10:02:00.000+01:00

En av de saker jag är väldigt, väldigt svag för är morgonen. Inte de stressade vardagsmorgonarna, utan de man vaknar långsamt till, dricker gott te, läser tidningen, äter en croissant och lyssnar på harmonisk musik.

Idag är sådan dag; en långmorgon ensam hemma, dricker te ur en ny muminkopp, lyssnar på en morgon-spellista och vaknar långsamt.

En bra kombination.

2010-01-25T09:05:00.000+01:00

Är allt som det ska? 2008-12-30

2010-01-22T23:32:00.000+01:00

en kommentar
brutal
naken
dräpande.

en outhärdlig blick
granskande
äkta
kritisk.

'ditt skratt klingar falskt'
'och ditt vinglas står alltid tomt'.
brutal tystnad
brutal blick
som jag vill slå bort

en outhärdlig blick
en blick
som ser rakt in i mig
nej, igenom mig
'ditt skratt klingar falskt'
'och ditt vinglas står alltid tomt'

och jag vill slå din blick
slå bort den
'när får jag se ditt äkta jag?'
men jag slår bort min egna blick, flyr
sanningen är för brutal

är det så tydligt?

These are just ghosts that broke my heart before I met you.

2010-01-21T22:58:00.001+01:00

- Laura Marling

Sentimental heart.

2010-01-17T21:59:00.000+01:00

En bra förfest består inte av att lyssna på Band of Horses och titta på filmklipp och bilder från studenten. Mitt sentimentala hjärta gråter en skvätt, inombords.

Åh vad jag saknar förra våren.

Ett experiment.

2010-01-17T13:22:00.001+01:00

Make your own animation

Framsteg.

2010-01-17T12:44:00.000+01:00

Igår under en sedvanlig utgång (berns + spy bar) fick jag två finfina komplimanger av två olika män angående mitt utseende/min utstrålning. En vanlig sak att få höra för många (inklusive mig själv en gång i tiden), men nuförtiden är dessa komplimanger väldigt speciella och få.
Jag har upptäckt att det är bara när jag känner mig bra inombords och lyckas utstråla det som jag får sådana här komplimanger; det kommer alltså helt inifrån och handlar egentligen bara om utstrålning, inte alls om hur mitt ansikte är konstruerat.
Jag har inte fått några sådana här komplimanger sen augusti, vilket också är just varför de två igår blev så speciella; jag håller på att vakna igen sen min koma från augusti, HEJA!!

Sovmorgon.

2010-01-15T12:24:00.000+01:00

Att vakna utvilad vid tio-tiden, dricka grönt te och läsa tidning, disigt morgonljus, lyssnandes på det här... Är en riktigt bra morgon.

En kärlekshistoria (i Nobelprisklass)

2010-01-10T20:11:00.000+01:00

- Jag älskar dig, jag tänker på dig hela tiden, skrev den nyblivne Nobelpristagaren [William Faulkner] till Else Jonsson. Han trodde sig inte kunna stå ut med att behöva återvända till USA utan att få träffa henne igen. Att vara "a Nobel prize bloke" (en Nobelpriskille) var ingenting mot att få tillbringa en eftermiddag och njuta av hennes ögon, hår, mun, tunga och kropp."

LÄS HELA FINFINA TEXTEN HÄR

Det bästa.

2010-01-08T10:47:00.000+01:00

I somras tyckte jag att det bästa sättet att vakna på var att bli pussad i pannan av en man man gillar. Nu har det ändrats, halkat ner på plats två, efter Julias sms tidigt i morse, när det fortfarande var mörkt ute, iskallt och jag skulle till jobbet klockan åtta.

"hej norman. hoppas att du vet hur mycket jag tycker om dig. du är den bästa vännen jag kan tänka mig. tack och puss!"

DET är det bästa sättet att vakna på, helt klart.

(tack fina)

Jag har blivit med nya skor!

2010-01-07T17:37:00.000+01:00

För att fira att tentan jag har pluggat till äntligen är genomförd köpte jag lite nya skor. Och återupptäckte photoshop. Först nu har jag jullov på riktigt, innan har det varit julklappsstress, nyårsstress och tentastress. No more!

Gömmer mig gör jag bakom min self-made mask, i den fantastiska rosett-frisyren. Jag kan inte få nog av den.

How it ends.

2010-01-04T23:49:00.000+01:00

BILD AV SAGA

Devotchkas - How it ends är sådär hjärteskärande vacker låt om döden som jag har handlöst förälskat mig i.

LYSSNA FÖR GUDS SKULL

Eremiten.

2010-01-04T20:54:00.000+01:00

De närmsta dagarna har jag ett väldigt asocialt liv, då jag har två ganska brutala tentor som måste lämnas in.
Tenta 1 består av motsättningar och utvecklingar i feministisk filmteori vs queerfilms teori. Det ni. Det är inte att leka med.
Tenta 2 består av filmhistoria, ända från 1830-talet fram till 1960-talet, vilket betyder typ 500 sidor, gärna på akademisk engelska, där namn och årtal och stildrag är allt. Det ni. Det blir en hel del filmfakta på130 år.

Som resultat av detta sitter jag klistrad framför datorn, läsandes, skrivandes, researchandes. Den längsta tiden jag har varit ifrån datorn är en 25 minuters middagspaus. Och det blev uppenbart för mig att jag kanske har suttit här lite för länge när Axelina ringer och frågar hur jag mår, och jag svarar genom att prata om tentorna.

Jag har inga nyårslöften, eller jo, att gå på bio själv, men annars är detta det närmsta jag kommer.

2010-01-03T01:41:00.000+01:00

Jag vill hitta min egna fotografiska stil

Jag vill dansa

Jag vill börja sjunga igen

Jag vill orka gå till gymmet

Jag vill göra mina egna filmer

Jag vill ta initiativ

Jag vill starta mitt egna band

Jag vill våga

Jag vill komma närmare mina vänner

Jag vill lära känna nya människor

Jag vill lära känna mig själv

Jag vill klara de kommande tentorna

Jag vill lära mig spela trummor

Jag vill flytta till Paris

Jag vill vara där för andra

Jag vill sluta vara så malplacerad, förvirrad och avtrubbad

Uppdateringar

2010-01-02T18:11:00.001+01:00

Kära bloggläsare,
jag vet att jag har väldigt mentalt frånvarande tillika bloggfrånvarande under hela hösten egentligen, men väldigt mycket under de senaste dagarna. Vad jag då vill uppdatera er med är att jag har fått en alldeles egen dator i julklapp! Detta är helt underbart, då jag inte har haft en egen dator sen jag var 15, vilket var en stationär dator. Sen dess har jag överlevt på gratisdatorerna på stadsbiblioteket (30 minuter om dagen är INTE tillräckligt), sen har mamma släpat hem sin bärbara jobbdator varje kväll, som tillslut blev stulen i våras. Mami fick en ny men det tog lite tid, och NU har jag min alldeles egna laptop. Den är fantastisk; installerad med photoshop, premiere, poladroid, spotify, skype, msn, voddler, vuze etc... jag är så himla lycklig.

-

2009-12-20T18:37:00.001+01:00

kryper längre och längre in i mitt skal,
tills jag inte finns kvar.

Bomb.

2009-12-20T15:08:00.000+01:00

Ja okej, Hiroshima släpptes just över mig. Jag låter Karin Ström ta över vad jag vill skriva tills jag krossat tillräckligt många tallrikar.

jag minns det som ett stråk av lättnad
för du kändes ingenting
inte förrän nästa morgon
satte min beredskap in
jag trodde att du kunde få mig
utan att häftas vid din själ
men jag bedrog mig och när du gick därifrån
var jag under ditt befäl
så tillåt mig att känna
tillåt mig att minnas dig
tillåt mig att vara
den som missförstod och fäste sig
med dina ögon framför spegel
när mitt ansikte förbytt
du stal alla mina vapen
och börja leta efter nytt
vår romans var inte dödfödd
den var aldrig ens förlöst
och ändå tänker mina läppar
på din mun bevekningslöst
tillåt mig
tillåt mig att minnas dig
tillåt mig
tillåt mig att sakna dig

Övergångsperiod.

2009-12-20T13:59:00.000+01:00

AJAJAJ. Skakar, svettas, plågas på ställen jag inte visste fanns. Vill spy. Undrar hur jag kunde vara så jävlajävla dum. Är inte mer än ett frånvarande streck, en obetydlig illusion med ett nedgående underhållande värde. Hatar mig själv för att jag gråter, för alla bortslösade månader, för sånt som aldrig blev. Låtar. Tankar. Förvandlas till sten och kan inte tänka klart, koppla.

Nothing's permanent. Not even death.

2009-12-19T17:03:00.000+01:00

Heath Ledger, Cristopher Plummer, Lily Cole, Johnny Depp, Jude Law, Terry Gilliam... Jag längtar så jag kan dö till premiären av The Imaginarium of Doctor Parnassus.

Possibility.

2009-12-11T00:50:00.000+01:00

Spela; Lykky Li - Possibility

so tell me when my sigh is over

you're the reason why i'm closed

tell me when you hear me falling

there's a possibility it wouldn't show

Mode.

2009-12-01T22:42:00.000+01:00

Känner i princip aldrig såhär inför kläder; men detta är perfektion.

Varför vänta till våren?

http://thomasclothing.net/

om du var här.

2009-11-29T01:07:00.000+01:00

Tid
Du är Dig inte lik
Min knutna hand i fickan
Sömn
Jag kräver ingen sömn
Jag vrider mig på nålar
Tid
Allt ska bli som då
Jag nöjer mig med tystnad

Tid och all Min energi
slösar jag på nålar

Kärlek.

2009-11-14T21:05:00.000+01:00

Kärlek kanske inte är det absoluta som i alla filmerna, kärlek kanske inte är ämnad för alla och kanske är det okej ändå.

Den stora frågan

2009-11-02T01:07:00.001+01:00

KLIPPA.INTEKLIPPA.FÄRGA.INTEFÄRGA.IDENTITETSKRIS.INTEIDENTITETSKRIS.

Givande.

2009-10-20T21:02:00.000+02:00

Ny plan: att hitta den rätta systemkameran, ta ut min studentpresent och bli lika skön som den här snubben. Och förhoppningsvis ta lite fina bilder.

Höst.

2009-10-13T00:48:00.000+02:00

Lär mig sakta men säkert att välkomna hösten. Det är svårt när jag fortfarande har sommar i kroppen och sinnet.

Jag önskar att hösten vore såhär. Skirt ljus, röda löv och päls som värmer bara ben. Och kan jag inte få det så åtminstone en Holga/Dianakamera.

Varför det är så svårt

2009-09-22T13:56:00.000+02:00

Han vet inte bara vad jag behöver och vill ha, han har blivit vad jag behöver och precis vad jag vill ha.

Det är ju precis såhär.

2009-09-22T00:43:00.000+02:00

"We are just friends. Several times now, I have fallen asleep intertwined with you. Cheek to cheek, even lip to lip--just feeling your breath on my skin. We go no further. Today we went for a walk after a summer pour, and I could feel the warm steam rising from the streets.

Now tonight, I sleep alone. It's probably healthy because when I'm tangled up with you I can hardly sleep at all. I spend the whole night on fire, quietly smoldering most of the time. Except when you pull me closer and rub your soft scruffle up and down my neck and chest. Or when you grab me by the hip bone and sink your thumbs into my flesh, sending electric chills up and down my body.Or when you pull me into you, sliding your fingers down my spine until they press the small of my back (chills, again). Or when your lips find the back of my neck and you mumble about how good I smell. Those are the times that the smoldering gives way to a blazing flare and all I can do is hope for a nap the next day.

But not tonight. You're there and I'm here. I could never tell you this, but every night your body isn't pressed against mine, I have to pack pillows around myself just to fall asleep. But we are just friends, and I'm sure you sleep fine without me." - Le Love Image

citatet och den återkommande tanken

2009-09-20T14:26:00.001+02:00

Hur överger man drömmen när den är verkligare än verkligheten själv?

We're doomed!

2009-08-06T16:05:00.000+02:00

Har insett först nu att jag kan överge mina feministiska drömmar om jämlikhet när tonårspojkarna och 20-plussarnas mentala förmåga har stannat kvar i lågstadiet. Som ett stort kollektivt lågstadiedisco.
Och när männen blir 30+ och äntligen hänger med kvinnors mentala mognad är de så fysiskt tilltagna att intresset inte finns, såvida de inte kallas för Moneybrother av hela svenska folket.

Lösningen? Alla kvinnor får väl bli lesbiska. Eller en påtvingad kollektiv regression.

I've come to wish you an unhappy birthday..?

2009-07-27T13:24:00.000+02:00

Okej. Alla har olika förväntningar på den perfekta födelsedagen. Men jag tror att de flesta kan komma överens om att gråta sig själv till sömns inte är måttet på världens bästa födelsedag.

Då är det fint att påminnas om att alla omkring en inte är en kollektiv skitstövel, att det finns folk som ställer upp och är så otroligt fina. Dels ett handskrivet brev från Axelina och dels ett blogginlägg från Julia. Tack ni fina människor!

"idag tycker jag att vi alla hurrar för min käraste vän charlotte som fyller nitton år.(av naturliga anledningar känner jag mig minst i världen nu, men det gör inte så mycket)eftersom att hon för tillfället befinner sig i båstad kommer mitt stora firande av henne ske en annan dag. delvis på emmaboda! hur hon ska firas på bästa sätt där ska jag tänka ut. något kommer jag nog på. eventuellt kommer det att slås ihop med det faktum att vi firar ett år som vänner på emmaboda.
det är helt sjukt.
ett år.det känns som tio.
grattis min finaste vän.
jag älskar dig!"

En återvändsgränd.

2009-07-17T02:47:00.000+02:00

Längtar efter systemkameran och lite inspiration. Lite livslust och tid för läsning. Tid att sortera tankar. Och en och annan Pepes pizza.

Det blir väl bättre? (ja, jag lever förresten. Eller när är man egentligen levande?)

Bonjour Tristesse.

2009-06-22T16:15:00.000+02:00

Och när festen är över, är det en tanke som kvarstår.

Jag måste härifrån.

Ångesten är total.

2009-05-14T18:59:00.000+02:00

Min ångest har ökat de månaderna, har subtilt accelererat sen augusti, nu är kulminationen här och jag kan inte ens längre sätta ord på ångesten jag har.

ILSKA

2009-05-14T01:04:00.000+02:00

JAG BLIR SÅ ÄCKLIGT JÄVLA IRRITERAD PÅ FAMILJEMEDLEMMAR, SOM, VARENDA NATT MAN MÅSTE SITTA UPPE OCH PLUGGA FRÅGAR OM MAN INTE BORDE GÅ OCH LÄGGA SIG. TROR NI INTE ATT DEN TANKEN HAR SLAGIT MIG REDAN?! OCH TROR NI INTE ATT OM JAG KUNDE SOVA ISTÄLLET FÖR ATT PLUGGA; HA TAGIT DEN CHANSEN FÖR EX ANTAL TIMMAR SEN?! Uppenbarligen behöver jag motivation till att plugga, inte sova. Den motivation finns det redan för jävla mycket av.

Vad ni alltså då gör bäst i är antingen att ge mig kaffe, eller gå därifrån och låta mig vara påtvingat kreativ i fred. Jag vet att ni menar väl, men detta förvärrar enbart situationen. Sitter jag inte och gråter är det bäst att ge mig kaffe och inte störa. Men nej, istället ska jag förklara varför jag sitter uppe i en kvart, varpå de går därifrån och jag bli istället skitsur över att de stört mig i en kvart och antingen a) varit idiotförklarande "stackars-dig"-rösten eller b) blivit irriterade över min alternativt skolans dåliga planeringsförmåga. Ingen av dessa reaktioner hjälper mig, istället tar de bort min lilla positiva tanke och ännu mer tid.

Nu är utbrottet över. Godnatt.

2009-05-12T23:18:00.000+02:00

Jag är fullt medveten om den totala klyschan av en stockholmare med en systemkamera att kasta sig över träden i Kungsträdgården - men jag blev ganska nöjd.

Får jag önska något?

2009-05-09T15:41:00.000+02:00

Jag önskar att hjärteskärande saknad inte var en mänsklig känsla,
och att den istället ersattes utav lycklig längtan.

Jag har gjort slut med kärleken.

2009-05-08T01:35:00.000+02:00

"Why does love leave me
so damn cold
now I'm getting old

... and now come the tears
heavy and hot
as it comes clear
this is all we got.

As i hold you to my bed
like a cancer, or a curse.

As we fall back into the impossible dream".

Augustine - Patrick Wolf

Sanningen är att jag är så jävla trött.

2009-04-29T11:57:00.000+02:00

Jag borde läsa mer, skriva mer, filma mer, fota mer, studera mer, umgås mer, sova mer, dagdrömma mer, bjuda till mer men allt jag gör är att dricka för mycket kaffe, tänka för mycket på dig, oroa mig för mycket och dansa för mycket. Sanningen är att jag är så jävla trött, på Stockholm, på mig själv, på alla omkring, på teatern, på reglerna och på fängelset. Sanningen är att jag är så jävla trött och jag vill bara bort men ändå inte bli lämnad ensam.

Komplext.

2009-04-17T15:00:00.001+02:00

Jag hatar att du är den som jag med inlevelse älskade allra, allra mest en gång för så länge sen att det känns påhittat, som en avlägsen dröm som jag förvisso kan återge på ett väldigt naturtroget sätt när jag vid vissa olämpliga tidpunkter på diverse tillställningar har lust med det.

Vad jag behöver just nu.

2009-04-15T15:15:00.000+02:00

1. En kamera som tar fantastiska bilder. Exempelvis en system Canon D60, eller en Diana.
2. En egen, tom lägenhet.
3. Julias brända blandskivor åt mig.
4. Lugn och ro.
5. Möjligtvis Bon Iver som står i ett hörn och sjunger vad jag vill.
6. Ett gott te med tillhörande tekopp utan botten.

7. Och självklart, kombinationen av dessa.

...och jag kände exakt ingenting.

2009-04-15T01:04:00.000+02:00

idag såg jag simon på stan.

Le Love. Uppdatering.

2009-04-13T12:31:00.000+02:00

foto från le love image - nya favoritbloggen. eller iallafall topp fem.

Nu har jag precis uppdaterat lite på bloggen, sånt som jag tycker är läsvärt. Läs och titta vad jag tar inspiration av och mina duktiga vänners kreativitet!

Hur man vänder en skitkväll till en bra kväll.

2009-04-08T23:24:00.000+02:00

Kvällen blev en riktig skitkväll, planer genomfördes inte och massa missförstånd och arrogans tog istället planernas plats.

Så vad gör jag då för att inte vilja begrava mig under täcket tillsammans med min besvikelse resten av kvällen? Jo, jag sätter på några Audrey Hepburn-filmer (plural, javisst) och njuter av 60-tals miljöerna och framförallt av vackra och charmiga Audrey Hepburn. Hon är så fantastisk att det är smärtblandad njutning att titta på henne!

Och en lookalike jag har en girlcrush på...

Jag är dum i huvudet.

2009-04-01T11:54:00.001+02:00

Har inte skrivit om film sen den 19e juni 2008. Måste bli bättre på det där, för jag har ju massa att berätta. Egentligen.

Ond, skapad cirkel.

2009-03-30T23:05:00.001+02:00

Hur ska man orka tro på sig själv när ingen annan gör det? Och hur ska man kunna förvänta sig att andra ska tro på en när man inte själv gör det?

Dream.

2009-03-30T00:34:00.000+02:00

"Jag vill ta en paus från mig sjäv, sova i tusen år och växa fast i drömmen."

en text om en smutsig kärlek.

2009-03-29T01:26:00.000+01:00

Och du ser honom på gatan. Du ser de röda jeansen och det hugger till i hjärtat.
Isande värme.
Och hans lugg faller ner i ögonen och du får svårt att andas. Men han ser dig inte, för du vågar inte bli sedd.

Och du tar ett djupt andetag, känner hur ungefär allt gör ont men hör av dig till den där andra killen för det bedövar smärtan. Den riktiga smärtan.

Och du går på festen, du träffar den andra killen. Du träffar hans vänner och allt gör så ont, han är så bra men det är inte han. Och du bedövar din skuld med alkohol och snart spottar du, får spya i håret och det är fel han som försöker hålla bort håret och ge dig vatten. Sakta försvinner alkoholen ur kroppen och allt det riktiga blottas, det är bara dina känslor kvar och det gör så inihelvete ont. Och mobilen är tyst; kommunikationen är död och ändå ekar alla tankar och minnen i huvudet.
Det gör ont att andas, kroppen värker, du förtvinar men du reser dig upp tillslut.

Och allt förblir obehagligt tyst.

No, not daydreaming. Nightdreaming. Eyes open.

2009-03-24T23:03:00.000+01:00

You've got cucumbers on your eyes

Too much time spent on nothing

Waiting for a moment to arise

The face in the ceiling

And arms too long

I'm waiting for him to catch me

Vad är egentligen verklighet?

Här är tystnaden som skär, här är saknaden som lär.

2009-03-19T23:24:00.000+01:00

... är jag så jävla omöjlig att leva med?

JA. TACK.

2009-03-13T16:25:00.000+01:00

Underbar bild.

Vet någon vart man kan hitta läppstift i liknande nyans? Det enda jag har är ett läppglans, som tyvärr försvinner på två minuter, från Make up store från 2002. Det börjar ta slut...

Winter harmony.

2009-03-13T15:59:00.000+01:00

...och en bildserie jag älskar. Jag har en svag punkt för det lite korniga bilderna i ljus och dovfärgskala, med en harmonisk men ändå melankolisk känsla. Plus att den där varma chokladen ser oemotståndligt god ut.
Dessa bilder får mig att längta tillbaka till tiden när jag hade massor av alone time, åt gott och mest vilade och läste en masssa. Åh vad jag längtar tillbaka.

Morning.

2009-03-13T15:57:00.000+01:00

Jag blev just lite förälskad i denna bild.

Sånt man glömt att skriva i bloggen som är intressant.

2009-03-13T15:13:00.001+01:00

Jag är inte särskilt bra på att uppdatera, i know. Min ursäkt är väl att jag har massa massa för mig, praktik, skola, vänner etc, och att det jag fokuserar och tänker på är för privat för att blogga om. Män. Blä.

Dock finner jag ämnet otroligt intressant, relationer, och jag har länge velat skriva lite mer krönike-liknande om det. Det är inte omöjligt att det dyker upp lite texter om det framöver!

Just nu har jag praktik på Taste PR och jag har vansinnigt kul här! Det är en pr-byrå med eventinriktning, senast i onsdags arrangerade vi Alcazars releasefest. Det var flamingos, schlagerbögar och pastellfärger överallt och jag fullkomligt älskade det, trots att jag inte alls är sån själv. Jag lutar istället åt goth/synth/rave/clubkid/rock/lykke li/svart-och-svår hållet för tillfället. Kanske lite modebloggaraktigt egentligen, men det vill man ju inte riktigt erkänna. Blä.

Dagens tips är att kika in på nya Rodeo. Där kan du hitta min absoluta favoritbloggare Signe Siemsen. Och Nike Felldin är inte dum heller. Och sen är det ju faktiskt Rodeo vi snackar om, alltså är kombinationen fantastisk!
Mitt andra dagens tips är att byta facebook språket till pirat-engelska. Vansinnigt roligt, man förstår cirka hälften. Till exempel; log out = abandon ship. Det gör du på settings och sen på language.

Nu ska jag dricka kaffe och kika på bloggar; idag händer inte mycket på kontoret. Ikväll ska jag på middag hos Henrik och sen blir det party hos Helena. Underbart!

Jag har förvandlats till en modebloggare

2009-03-09T09:51:00.000+01:00

Jag tappade, helt seriöst, andan när jag såg dessa skor. Jag fick kippa efter andan som en fjantig liten tjej, alternativt modebloggare, och fick konstiga blickar av mina medarbetare.

Men titta bara på de små mästerverken... Det är hemskt att inse men det enda man kan säga är faktiskt GAAAAAH CRAVINGS!!!

åtta.

2009-02-24T00:49:00.000+01:00

åh herregud så fint.

Lyckligt introvert.

2009-02-09T00:42:00.000+01:00

Jag hittade just en av de finaste bilderna jag någonsin sett, på lolitas.se.

Bilden representerar precis det jag tycker om när jag är på mitt allra bästa humör. När jag är introvert, för mig själv, men otroligt harmonisk och lycklig. Då jag kan sitta och läsa en bok i flera timmar, dricka te och titta ut genom en glasruta med regndroppar, eller en massa ljus i olika färger. När jag är i denna sinnesstämning är det alltid vår.

När humöret infaller sitter jag allra helst på stadsbilioteket, inne eller utanför på trappan, eller åker cafe-spårvagnen i timmar. Det är fint.

En härlig helg.

2009-01-25T02:19:00.000+01:00

Nu är ytterligare en helg över och den har varit rolig. Helgen har känts ovanligt lång när man festat fyra dagar i rad (ons, tors, fre, lör) och dessutom går halvtid i skolan...

I onsdags fyllde Sara år (vi var på samma nyårsfest) och det firade vi såklart. Dock visste varken jag eller Jessica om den hemliga planen - att gå till toxic (!) och det var något vi inte heller förstod förrän vi stod inne i lokalen. Jag har ju faktiskt inte koll på vart Toxic ligger...

Det var inte my cup of tea men jag hade kul ändå, sjungandes till schlager med 19 kronors öl i hand. Öl är gott, och billig öl är godare.

Kul var det dessutom på vägen hem när Ebba tryckte in en hel chipspåse i munnen och försökte prata samtidigt...

Skolan rullade på som vanligt och gick ovanligt snabbt, jag pluggade inför ett förhör i Mediekommunikation, detvar egentligen ett prov på allt vi har pluggat på under vår gymnasietid, men lika bra att repetera.

På kvällen fanns det två alternativ framför mig; vernissage på nyöppnade Skylten med Makode Lindes (ficks) utställning och därefter Knast, eller Bonder Bar med Linnie där hennes kompis skulle dj:a. Det blev Bonder Bar, och det var väldigt kul att se Linnie bli full... Och självklart att träffa lite nytt folk.

Fredagen var här och hälften av våra lektioner blev inställda på plats, inklusive förhöret. Ovärd pluggning dagen innan alltså, men istället gjorde jag och Carro ett grupparbete i religion och som vi blev klara med på en halvtimme. Värt.

På kvällen kom Petra över, vi drack drinkar och kollade runt på Facebook. Därefter mötte vi upp Ella och så gick vi på Knast. Där träffade jag ett gammalt ragg som totaldissade mig, alltid lika kul. Ella och Petra försökte dessutom tvinga med mig Harry B James, men det gick inget vidare, därefter gick jag hem och sov.

Lördagen var kommen och den spenderades dels med mamma, där jag fick lite nya snygga kläder, och därefter med pappa där jag fick en Tarantino-box. Jag har fortfarande inte sett Resorvoir Dogs, och jag kallar mig jälv för filmnörd. Pinsamt.

Kvällen spenderades återigen på Knast, den här gången med fashion-gänget (Ax, Marina, Simon) och dessutom Ragna, Robban, Marta och Sophia Bolinder som jag inte umgåtts med sen grundskolan, och så en massa andra jag inte minns namnet på. Dessutom delade vi bord med Kleerup i cirka 10 sekunder, coolt. Och så fick jag gratis öl. Gratis öl är godast. Sjukt härlig kväll.

På vägen hem spårade vi och kastade mackor på varandra, gjorde samekvinnan, strippan, hopplade och sjöng Lay all your love on me, som alltid när vi är på Knast. Sophia, som inte umgåtts så mycket med oss på senare år, frågade om vi kunde vara fullare. Då hade vi druckit cirka två öl var, för flera timmar sen, och var därmed nyktra. Säger en del om våra personligheter... Dessutom bestämde vi att vi ska gå till Sjätte Tunneln nästa fredag, en medeltidsklubb. Alla som läser denna blogg känner mig tillräckligt för att veta vad jag tycker om medeltiden. Jag hatar medeltiden. Men klär man ut sig, något jag älskar, får man gratisöl, och det gillar jag. Marta och jag ska vara Stockholms blodbad, Ragna och Ax ska vara Ronja och Birka och Marinaska vara joker. Simon kan väl se ut hur som helst och ändå se bra ut, modell som han är.

Söndagen fixade jag med min klänning som jag ska ha på en kommande 50-års fest, den är inte riktigt klar men är sjukt snygg. Den består av en H&M-klänning, en gardin och en massa blingbling. En mer målande och förklarande bild lär väl dyka upp! På kvällen såg jag Du Levande, bara ett år efter alla andra, och den var helt fascinerande galet rolig.

Imorgon blir det mer fix med klänningen, pluggande och senare filmen Repulsion på Cinemateket med Julia. Jag kommer få grov ångest av den filmen, ska bli intressant...

"This is the guy who thinks he is the shit, but actually he's only shit."

2009-01-19T00:40:00.000+01:00

Vem känner igen sig? Vem känner någon som stämmer in på detta?

en fin dikt jag hittade på någon blogg, kommer ej ihåg vilken.

2009-01-03T14:31:00.000+01:00

its nothing you said its nothing you did it
belongs to everyone,
one day next to it if im strong ill stay
its everything you said and did
you touch
you give
it is never well enough recieved
in a contemplating state of mind
or who am i kidding in this worn out fucking kind
of mind. of fucking mind.
nothing is ever well recieved,
only melancholy is concieved

Brutalt.

2008-12-29T03:29:00.001+01:00

Hon står ensam
Andas.
Så kallt
Att rök bildas
När hon andas ut.
Tittar apatiskt
På hans ryggtavla som rör sig
Bort från henne.
Längre bort, längre bort
Tills den försvinner.
Hon står kvar
Där hon stod tidigare
Men allt har förändrats.

En fin dag.

2008-12-17T23:30:00.000+01:00

Idag har jag haft en fin dag. Inget speciellt har egentligen hänt, men dagen har kantats av fina detaljer, vilket gör den så himla fin. När jag är deppig över något i framtiden ska jag läsa detta inlägg.

Idag har jag och Ella spelat in en scen, där vi återskapar en kortare scen från "Requiem for a dream". Vi passade även på att se filmen, och herregud vilken bra film! Jag har aldrig fått så mycket panik eller varit så deprimerad efter filmen men herregud så bra den var. Fantastisk. Och soundtracket likaså, det är det bästa jag hört på länge, som Ella har lärt sig på piano.

Här kommer vi fram till första fina stunden på dagen; efter att ha filmat klart spelade Ella soundtracket live på mitt piano medan jag halvsov i soffan och lät tankarna vandra iväg. Fint!

Den andra fina stunden var ett 45 minuter långt samtal med Axelina i telefonen, där jag skrattade tills jag grät. Fint!

Den tredje fina stunden på dagen ägde rum nyss. Jag har suttit och pluggat några timmar och får ett sms av Julia, som erbjuder sig att "komma över en stund imorgon med något smarrigt julte och lussebullar" för att hon vet att jag är ganska sjuk och stressad över allt plugg. Fint!

Så ja, denna dag ska jag komma ihåg för att den var så himla fin i sin enkelhet. Och påminna mig själv om alla fina vänner när allt känns skit.

Bild från sommarens Anna Järvinen + Lykke Li-spelning med Ax. Fint!

Svart och svår.

2008-12-17T06:22:00.000+01:00

Det var en ljummen, harmonisk sommarkväll i juli, det vara bara några dagar tills jag skulle fylla arton, jag var hemma i stan med Axelina och livet kändes allmänt bra. Just Denna kväll var mammas pojkvän, Erik, på besök och vi fick för oss att återuppliva den gamla LP:n. Efter cirka en timme av trassel med sladdar, dragandes av tunga högtalare och allmänt övervåld lyckades vi; jag hade en riktig, vintage LP-spelare! Lyckligtvis hade vi tidigare upptäckt "stenkakor" hemma med Rolling Stones (Sympathy for the devil, ÅH!), Bob Dylan (jag dog lite när jag hörde Like a rolling stone) mer Rolling Stones och lite Beatles.

Så just Denna Natt ville jag inte, och kunde inte, sova; jag stannade istället uppe medan mamma och Erik gick och la sig, och lyssnade om och om igen på "like a rolling stone". Dock kände jag mig lagom töntig att bara stirra in i en vägg och lyssna på samma låt, så jag gick in till sovrummet till min hög av olästa böcker och drog den tunnaste ur bunten. Det blev Förvandligen av Franz Kafka, en författare jag har varit sugen på att läsa ett tag, men som inte blivit av förrän Denna Natt.

Så jag satte mig återigen bredvid LP:n, drog fram boken och började läsa. Efter cirka tio sidor, som endast bestod av detaljbeskrivning hur en människa hade förvandlats till en skalbagge och hur det tog honom tio jädra sidor att resa sig ur sängen, insåg jag hur töntig jag faktiskt var. Denna Natt hade blivit natten då jag blev Svart och Svår, ett begrepp som jag hoppas att ni aldrig förvandlas till.

Denna karaktär; Svart och Svår, kan man hitta på vilket konstvernissage som helst, som den där intellektuelle typen som står i hörnet, alltid klädd i svart, helst en turtleneck, med ett glas rött i handen och utstrålar intelligens och intellektuell överlägsenhet, som använder sig enbart av svåra ord, är vinkännare, konstkännare, hatar allt som känns mainstream och, helt enkelt, är Svart och Svår. Lite sådär lagom poetiskt plågad, som gärna tar sig själv på lite för stort allvar. När jag insåg vad jag blivit kastade jag iväg boken och stängde av LP:n. Nu fick det räcka.

Några kvällar senare hade jag och mamma filmkväll där vi svullade totalt i godis och läsk och film såklart. Den film vi bestämde oss för att hyra blev Silk - en film med Keira Knightley. Hon, Meryl Streeep, Audrey Hepburn och Natalie Portman är mina favoritskådespelerskor så då visste jag automatiskt att jag skulle gilla filmen.
Efter cirka tre minuter inser vi båda hur dålig den är. En ganska ful kille gifter sig med Kiera Knightley - världens vackraste kvinna, och tycker ändå synd om sig själv och är just Svart och Svår. Knitghtley är mycket kärleksfull - han är mycket kall. Därefter reser han iväg i flera månader och vi får istället bara följa honom, utan ett spår av Keira Knightley. Jättekul.
Han är otrogen och kommer tillbaka som ännu drygare. Passar dessutom på att tycka extremt synd om sig själv, inte utav samvetskval, utan vem-ska-jag-välja liknande problem. Ganska töntig karaktär som tycker synd om sig själv när HAN är otrogen. Är det någon det är synd om är det väl Knightley.
Keira Knightley får kanske två scener till, tråkiga scener, vilket är synd när hon är en fantastisk skådespelerska, innan manusförfattaren bestämde sig för att döda karaktären. Ja, ni läste rätt. Hon dör också och misären är total för vår töntiga huvudperson, nu blir det PITY-PARTY!

Tillslut vet man inte om man ska skratta eller gråta, men man väljer att skratta. Han sitter på en bänk i nån öde skog och berättar sin livshistoria för trädgårdsmästaren, som till mitt stora nöje, ser väldigt besvärad ut. Han vill inte vara där, han vill inte höra världens tråkigaste livshistoria och han vill definitivt inte sitta på samma bänk som världens töntigaste man. Filmen slutar med en voice-over som säger "Så nu vet du".

Ja. Nu vet jag. Och det var skitdåligt.

Svart och Svår.

2008-12-16T22:25:00.000+01:00

Det var en ljummen, harmonisk sommarkväll i juli, det vara bara några dagar tills jag skulle fylla arton, jag var hemma i stan med Axelina och livet kändes allmänt bra.

Just Denna kväll var mammas pojkvän, Erik, på besök och vi fick för oss att återuppliva den gamla LP:n. Efter cirka en timme av trassel med sladdar, dragandes av tunga högtalare och allmänt övervåld lyckades vi; jag hade en riktig, vintage LP-spelare! Lyckligtvis hade vi tidigare upptäckt "stenkakor" hemma med Rolling Stones (Sympathy for the devil, ÅH!), Bob Dylan (jag dog lite när jag hörde Like a rolling stone) mer Rolling Stones och lite Beatles.

Så just Denna Natt ville jag inte, och kunde inte, sova; jag stannade istället uppe medan mamma och Erik gick och la sig, och lyssnade om och om igen på "like a rolling stone". Dock kände jag mig lagom töntig att bara stirra in i en vägg och lyssna på samma låt, så jag gick in till sovrummet till min hög av olästa böcker och drog den tunnaste ur bunten. Det blev Förvandligen av Franz Kafka, en författare jag har varit sugen på att läsa ett tag, men som inte blivit av förrän Denna Natt.

Så jag satte mig återigen bredvid LP:n, drog fram boken och började läsa. Efter cirka tio sidor, som endast bestod av detaljbeskrivning hur en människa hade förvandlats till en skalbagge och hur det tog honom tio jädra sidor att resa sig ur sängen, insåg jag hur töntig jag faktiskt var. Denna Natt hade blivit natten då jag blev Svart och Svår, ett begrepp som jag hoppas att ni aldrig förvandlas till.

Denna karaktär; Svart och Svår, kan man hitta på vilket konstvernissage som helst, som den där intellektuelle typen som står i hörnet, alltid klädd i svart, helst en turtleneck, med ett glas rött i handen och utstrålar intelligens och intellektuell överlägsenhet, som använder sig enbart av svåra ord, är vinkännare, konstkännare, hatar allt som känns mainstream och, helt enkelt, är Svart och Svår. Lite sådär lagom poetiskt plågad, som gärna tar sig själv på lite för stort allvar. När jag insåg vad jag blivit kastade jag iväg boken och stängde av LP:n. Nu fick det räcka.

Några kvällar senare hade jag och mamma filmkväll där vi svullade totalt i godis och läsk och film såklart. Den film vi bestämde oss för att hyra blev Silk - en film med Keira Knightley. Hon, Meryl Streeep, Audrey Hepburn och Natalie Portman är mina favoritskådespelerskor så då visste jag automatiskt att jag skulle gilla filmen.

Efter cirka tre minuter inser vi båda hur dålig den är. En ganska ful kille gifter sig med Kiera Knightley - världens vackraste kvinna, och tycker ändå synd om sig själv och är just Svart och Svår. Knitghtley är mycket kärleksfull - han är mycket kall. Därefter reser han iväg i flera månader och vi får istället bara följa honom, utan ett spår av Keira Knightley. Jättekul.

Han är otrogen och kommer tillbaka som ännu drygare. Passar dessutom på att tycka extremt synd om sig själv, inte utav samvetskval, utan vem-ska-jag-välja liknande problem. Ganska töntig karaktär som tycker synd om sig själv när HAN är otrogen. Är det någon det är synd om är det väl Knightley.

Keira Knightley får kanske två scener till, tråkiga scener, vilket är synd när hon är en fantastisk skådespelerska, innan manusförfattaren bestämde sig för att döda karaktären. Ja, ni läste rätt. Hon dör också och misären är total för vår töntiga huvudperson, nu blir det PITY-PARTY!

Tillslut vet man inte om man ska skratta eller gråta, men man väljer att skratta. Han sitter på en bänk i nån öde skog och berättar sin livshistoria för trädgårdsmästaren, som till mitt stora nöje, ser väldigt besvärad ut. Han vill inte vara där, han vill inte höra världens tråkigaste livshistoria och han vill definitivt inte sitta på samma bänk som världens töntigaste man. Filmen slutar med en voice-over som säger "Så nu vet du".

Ja. Nu vet jag. Och det var skitdåligt.

Den där mentaliteten, den där ensamheten.

2008-12-13T14:19:00.000+01:00

Jag besitter en viss Markus Krunegårds-mentalitet, om man kan kalla den det. Mina tankar och funderingar är som naknast och brutalast påväg hem från en utekväll. Jag vet inte riktigt varför. Man har sagt dumma saker (denna kväll sa jag konstiga saker som gav mig blickar och stela stämningar som följd, något av min specialitet), man har gjort dumma saker (dansat på en vinglig högtalare nån meter ovanför resten av folkmassan), man har sett folk som är så... inövade. Inövat leende, inövad klädsel, inövad rökning. Allt känns som ett spel och det märks tydligast på en utekväll.
Alla försöker ragga på dj:n eller på bartendern, alla dissar de där skitjobbiga gänget som dansar inpå alla andra, alla tävlar om vem som dansar bäst (=vildast/porrigast/snyggast etc...). De som är fulla tänker inte på vad de säger och är därför brutalt ärliga; kanske är det därför mina tankar är så brutala. Oavsett om man är lika full eller inte. Jag kan inte dela med mig av mina brutala tankar, jag vet inte vem som läser. Jag vet inte om jag vill att alla ska kunna de där tankarna jag inte själv kan försonas med.

Efter att ha festat rejält enda sen i somras har man upplevt en del och jag orkar inte med teatern längre. Jag orkar inte fejka ett leende och lägga på den där trevliga rösten när man ska hälsa på någon. Jag orkar inte med kallpratsfrågorna om var de har varit tidigare, jag skiter fullständigt i om personen var på någon middag eller på Knast, precis som de skiter i vad jag har gjort under kvällen. Jag är väl medveten om hur död en konversation skulle vara utan kallprat, men jag är ändå trött på hela teatern.

Så varför kastar jag mig gång på gång ut i klubbvärlden, trots att jag känner som jag gör? Det är få känslor av ren eufori som slår det tillfälle då dj:n sätter på din favoritlåt och du kan dansa tills du knappt kan gå. Att någon random person kommer fram och bara är roligt konstig är också svårslaget. Jag vet redan nu att jag kommer stå på den där högtalaren igen nästa vecka. Att jag kommer intala mig själv att det här blir kvällen; när det spelas fantastisk musik, alla underbara vänner är där, man har skitkul och man träffar den där personen.

Redan nu känner jag paniken, ångesten och ensamheten komma smygande, som alltid när jag är ensam. Jag orkar inte umgås med någon och fejka, men jag orkar inte vara ensam heller. Ensamhet måste vara det konstigaste någonsin; på någon annan är det skört och vackert, upplever man det själv är det isolerande och plågsamt.
Det enda som lindrar ångesten och ensamheten som besitter mig nu är en fantastisk utekväll. Och jag är tillbaka igen.